Fractional Reserve Banking 3
I ett Fractional Reserve Banking system, som är det vi har i Sverige och som gäller i stort sett hela världen, lånar banken ut pengar som kunderna har lämnat in för förvaring. Detta är att bryta mot ett ingånget avtal, eftersom insättarna lever i tron att de kan ta ut pengarna på begäran, och det med omedelbar verkan. Eftersom kundens insatta pengar i teorin skall finnas tillgängliga, måste banken nu producera nya pengar för utlåning. Detta sker genom en knapptryckning, pengarna till låntagaren skapas ur tomma intet. Kundens insatta pengar existerar nu på två ställen samtidigt. Detta gör att den totala mängden pengar i samhället ökar, vilket i sin tur medför prisinflation. Således är Fractional Reserve Banking som system helt inflationistiskt till sin natur.
Överenskommelsen att kunderna har tillgång till sina insatta pengar på begäran, fungerar bara så länge som inte alltför många vill ta ut sina pengar samtidigt. Detta eftersom banken bara har en liten del (en fraktion) av pengarna tillgängliga för uttag. När alltför många uttag sker samtidigt är en bank-run ett faktum, och banken blir i princip omgående insolvent, vilket leder till konkurs.
Trots att en verksamhet av den här typen betraktas som bedrägeri inom i stort sett alla andra affärsverksamheter, är det tillåtet just inom bankväsendet. Anledningen till att det betraktas som lagligt lämnar vi därhän nu, vi konstaterar helt enkelt bara att det är så.
Att bedriva en verksamhet baserad på utlåning har en naturlig begränsning. Det är en självklarhet att det inte går att låna ut mer än vad man har att låna ut. Dock inte vad gäller bankutlåning. Det faktum att banker kan producera pengar själva och låna ut dem, ökar lönsamheten mångdubbelt. Banker har således ett mycket starkt incitament att fortsätta med det beteendet. Men, trots att bankerna inte behöver riskera åtal för bedrägeri, finns ändå risken att banken kan råka ut för en bank-run. Detta har alltid hänt, och händer fortfarande med vissa mellanrum. Nu senast för ett par månader sedan i USA.
För att helt eliminera risken för en bank-run skulle det från bankernas sida, vara synnerligen lämpligt om ”någon annan” gick in och betalade när konkursrisken stod för dörren. En bank som går i konkurs är en olägenhet även sett från statens sida. Lösningen har därför blivit att staten (skattebetalarna) blir garant för att banker inte skall gå i konkurs, eller i alla fall att insättares pengar inte skall gå förlorade. Det har upprättats en central bank som är ägd eller kontrollerad av staten. I Sverige har Riksbanken denna roll. Enligt bankens officiella hemsida ”ansvarar Riksbanken för penningpolitiken med målet att hålla inflationen låg och stabil över tid. Vi ska också bidra till att det finansiella systemet är stabilt och effektivt och att allmänheten kan göra betalningar.” Huruvida Riksbanken lyckas med ”att hålla inflationen låg och stabil” ber jag att få återkomma till vid ett senare tillfälle.
Riksbanken har en viktig roll i att stärka förtroendet (hos en för all del redan godtrogen allmänhet) för banksystemets stabilitet. Riksbankens existens är i det närmaste helt nödvändig för dagens bankverksamhet. För att bank-systemet inte skall bryta samman, måste Riksbanken konstant tillföra pengar. Dessutom måste de, vid akuta kriser, bidra med ytterligare stora mängder pengar. Hur detta går till rent tekniskt, samt att detta skapar enorma fördelar för staten återkommer jag till i kommande blogginlägg.
Vidare finns det, för att bygga förtroende hos insättarna, i Sverige en bankgaranti. Det innebär att staten skyddar insättarnas pengar upp till ett visst belopp. De summor som behövs om en kris skulle inträffa, finns inte öronmärkta, men allmänheten kan alltid lita på att regeringen producerar mer pengar om det skulle behövas.
Vårt nuvarande banksystem existerar därför att staten har tillåtit banker att låna ut pengar de inte har täckning för. För att systemet inte skall kollapsa, har staten etablerat en centralbank som håller bankerna under armarna. Det betyder, att det är tack vare skattebetalarna, som banker kan bedriva verksamhet enligt Fractional Banking Reserve-modellen.
Lämna ett svar