Låg tidspreferens i ekonomiska frågor
Låg tidspreferens är rent allmänt positivt för människans välmående, och det är inget undantag när det gäller ekonomiska beslut. Nej, det är snarare ett område där låg tidspreferens är av största betydelse.
På en fri marknad, där människor är fria att välja sin valuta, kommer de att välja den valuta som mest sannolikt behåller sitt värde över tid. En fritt vald valuta främjar även en låg tidspreferens inom andra icke-ekonomiska aspekter av livet.
När ekonomiska beslut inriktas på framtiden, är det naturligt att andra typer av beslut också inriktas på framtiden. Människor samarbetar mer, eftersom låg tidspreferens skapar en förståelse för att samarbete är en mer givande långsiktig strategi än kortvariga vinster från konflikter. De utvecklar en starkare känsla av moral, och de prioriterar de moraliska val som kommer att ge de bästa långsiktiga resultaten för dem och deras barn. En person som tänker och agerar långsiktigt är mindre benägen att fuska, ljuga eller stjäla. Belöningen för ett icke-moraliskt agerande kan visserligen vara positivt på kort sikt, men på lång sikt är det mest sannolikt klart negativt.
Helt avgörande som incitamentet för låg tidspreferens är huruvida ett samhälle har Hard Money som valuta eller inte. Hard Money behåller sitt värde över tid. Ju bättre valutan är på att behålla sitt värde, desto mer stimulerar den människor att skjuta upp konsumtion och i stället använda resurser för produktion i framtiden. Detta leder till skapande av kapital och därför förbättring av levnadsstandarden.
Bara för att vara tydlig: Den svenska kronan är en Fiat-valuta. Den har inte valts av oss medborgare på en fri marknad. Den måste användas enligt påbud från den svenska staten. Eftersom staten, via Riksbanken och bankerna, kontinuerligt producerar mer pengar behåller den inte sitt värde över tiden.
Varför lever inte människor enbart i nuet?
Vi har tidigare konstaterat att människan i grunden föredrar konsumtion nu jämfört med i framtiden. Att vi hellre gör det är dock inte samma sak som att vi inte är medvetna om att konsumtion kommer att vara nödvändig även i framtiden. Vi människor har kapaciteten att förstå att om vi avstår en del av vår konsumtion nu, kan detta resultera i att vi får möjlighet till ökad/säkerställd konsumtion i framtiden. Vi kan välja att lägga tid på att producera en annan typ av varor, än sådana som är avsedda för omedelbar konsumtion. Att producera denna typ av varor gör att vi kan producera varor för framtida konsumtion. Det som händer då är att vi har skapat kapitalvaror. Vi har investerat, och vi har också sänkt vår tidspreferens.
Exempel:
Två hypotetiska individer, Per och Bodil, överlever genom att fiska. Båda använder enbart sina händer. För att få den fisk de behöver för att överleva en dag, spenderar de 8 timmar vardera. Dock finns det en viktig skillnad mellan de två. Bodil har låg tidspreferens och Per har hög.
Detta gör att, medan Per fortsätter att fiska för hand 8 timmar varje dag, ändrar Bodils sitt beteende. Hon fiskar 6 timmar varje dag (avstår således en del av sin dagliga konsumtion) och tillbringar i stället de andra 2 timmarna med att utveckla ett fiskespö.
Efter en vecka är Bodil klar med sitt fiskespö. Nu kan Bodil fånga samma mängd fisk som Per på 4 timmar. Hon behöver således enbart jobba halva tiden för att fylla sitt dagsbehov. Dock vilar inte Bodil på lagrarna. Hon fiskar med sitt spö fyra timmar och använder resterande 4 timmar till att bygga en fiskebåt. En månad senare är båten klar. Detta gör att Bodil nu kan ge sig ut från stranden på djupare vatten. Där fångar hon större, godare fiskar som Per inte ens visste existerade.
Effekten av Bodils lägre tidspreferens är tydligt – Hon har inte enbart en högre produktivitet per timme, hon fångar dessutom andra fiskar som har högre kvalitet jämfört med de Per fångar. Bodil behöver nu enbart fiska 1 timme varje dag för att fylla sitt behov av mat. Känner vi Bodil rätt, kommer hon även i fortsättningen öka sin produktivitet för att därigenom förbättra sin livskvalitet. Notera också att eftersom Bodil har gjort investeringar har hon också tagit en risk.
Det kan inte nog betonas, att det faktum att en person med låg tidspreferens har större sannolikhet att få ett bra liv, inte betyder att detta skall vara ett krav från samhället. Givetvis skall inte någon tvingas till lägre tidspreferens. Vi människor är olika. Det kommer alltid att finnas personer med hög tidspreferens. Som spenderar pengar i stället för att spara, som systematiskt skjuter problem framåt, i stället för att lösa dem nu.
Dessutom är det ju så att en civilisation inte byggs av kapitalbyggande som sådant. Men när basbehoven är tillgodosedda, kan sparat kapital hjälpa den enskilda människan att utvecklas. Att blomstra och hitta den mening med livet som hon själv finner lämpligt.
Hög tidspreferens minskar inte bara sparandet. Ett kortsiktigt perspektiv sprider sig inom en rad områden i samhället.
Hur ser då livet ut i ett samhälle som har en hög inflation (dvs valuta som inte behåller sitt värde)? Poddaren Peter McCormack berättade i sin pod, What Bitcoin Did, om ett besök i Argentina (augusti 2023):
”Jag åkte till Buenos Aires. Gatorna och butikerna var fulla med folk. Vi gick ut och åt middag, och restaurangerna var fullsatta. Jag pratade med en av invånarna och sa att jag var förvånad över att det såg ut så här med tanke på att det är 10 % inflation per månad. Och han sa: ”Det finns ingen poäng med att spara. Allt vi gör är att spendera pengarna direkt. Vi går ut och äter middag. Vi njuter av våra liv från dag till dag.” De var helt resignerande. De förväntar sig 10 % inflation per månad. Deras pengar kommer att vara värdelösa i framtiden. De inser att det som pågår är en långsam, plågsam nedgång av levnadsstandarden. Men de säger att det inte är någon idé att spara sitt kapital, eftersom det smälter bort” [1]
Det McCormack säger bekräftar tesen att en valuta som kraftigt förlorar sitt värde skapar hög tidspreferens. Det extremt låga sparandet som blir följden, minskar investeringarna, vilket sänker levnadsstandarden. Utvecklingen för både individ och samhälle avstannar. När denna negativa process uppstår/förstärks är det förödande för individen och samhället.
Det är exakt det som pågår på grund av egenskaperna hos de pengar som staten tvingar oss att använda.
Christopher Lasch konstaterade 1979 i boken ”The Culture of Narcissism”:
”Inflation eroderar investeringar och besparingar. Reklam uppmanar konsumenten att köpa nu och betala senare. När framtiden blir hotfull och osäker skjuter bara dårar upp till imorgon den glädje de kan ha idag. En djup förskjutning i vår tidsuppfattning har förändrat arbetsvanor, värderingar och definitionen av framgång. Självbevarelsedrift har ersatt självförbättring som målet med vår tid på jorden.”
Hur kommer vi då ur denna onda cirkel?
Om vi byter till Hard Money, från de Fiat-valutor vi har i dag, kan vi återskapa ett samhälle där individer lämnar vidare större tillgångar än de själva fick från sina föräldrar. Ett samhälle där livet förbättras med varje ny generation. Där produktiviteten ökar, och med den livskvaliteten.
Är detta möjligt? Jag tror det, och i blogginlägg 3 om Tidspreferens visar jag hur Bitcoin kan bli en central del i förändringen.
[1] Podcast. ”What Bitcoin Did” med Peter McCormack 2023-09-01
Lämna ett svar