Läsaren av den här bloggen är väl bekant med att tillväxt av penningmängden är negativt på grund av att det skapar inflation. Ändå är en etablerad ”sanning” att en viss tillväxt i penningmängden behövs. Dagens mainstream-ekonomer säger sådant som att ”pengar behövs som smörjmedel i ekonomin”, eller ”det behövs mer pengar därför att vi blir fler invånare”. Med dessa påståenden förmedlas en bild av att vi behöver en tillväxt i penningmängden. Om det skulle vara sant, blir vi i praktiken tvungna att leva med en viss inflation.
Ekonomer har länge försökt hitta svaret på följande frågor: Vad är den optimala kvantiteten av pengar? Vad borde den totala penningmängden vara just nu, och hur fort bör den växa fortsättningsvis? Det verkar som att en låg inflation (det allmänna påbudet är f n 2 %) anses som bra, medan hyperinflation (mycket hög inflation) är dålig.
Vad tycker då motståndare till den rådande ordningen, de som företräder den ekonomiska filosofi som den här bloggen förespråkar, de österrikiska ekonomerna? Att en ökad penningmängd är negativt är de tydliga med, men vad är då den optimala penningmängden? För att ta reda på svaret måste vi först förstå att pengar är en unik vara, och varför den skiljer sig från alla andra typer av varor.
Kvantitet av pengar jämfört med kvantitet av andra konsumtionsvaror.
Om vi som jämförelse överför frågeställningen om penningmängd till andra varor i samhället, så framstår den som väldigt konstig. Vi frågar oss aldrig vad den exakta kvantiteten mobiltelefoner borde vara just nu. Inte heller hur antalet mobiltelefoner borde växa framöver.
Kvantiteten av konsumtionsvaror styrs av en fri marknad. Om varor efterfrågas till ett pris som en producent vill sälja till, kommer varan att produceras. Det kommer inte att finnas kriterier för vad som är ett lämpligt antal.
Vi kan också konstatera att alla varor/resurser är knappa i relation till den efterfrågan/de behov, som människor har. En ökning av dem ökar nyttan för medborgarna och är därför positivt för samhället. Detta därför att produktion och levnadsstandard har ökat som svar på efterfrågan från konsumenterna. För att förtydliga: Om utbudet av stål, bröd eller hus har ökat, och därigenom blivit billigare än tidigare, höjs allas levnadsstandard. Därför gäller, allt annat lika, att ju fler varor som finns tillgängliga desto bättre.
Därför är pengar är en unik vara
Utifrån ovanstående, skulle man då inte kunna säga att det gäller pengar också? Dvs ju mer pengar som finns desto bättre för alla? Nej, så är inte fallet. Anledningen är att pengar skiljer sig åt från alla andra typer av varor. Varor avsedda för konsumtion förvärvas för att de skall tillfredsställa mänskliga behov. Insatsvaror tillfredsställer inte mänskliga behov, men de förvärvas för att de kan användas att producera varor som tillfredsställer mänskliga behov. Både konsumtionsvaror och insatsvaror förbrukas. Pengar däremot är varken en konsumtionsvara eller en insatsvara som används för produktion. Pengar förvärvas enbart för att de kan användas som bytesmedel för andra varor. Dessa andra varor är i sin tur konsumtionsvaror eller insatsvaror avsedda för produktion.
Ökad mängd pengar medför inte ökat välstånd
Till skillnad från övriga varor medför inte en ökning av mängden pengar att den allmänna nyttan ökar. Allmänheten blir inte rikare. Det spelar ingen roll om du har en miljon kronor. Det som har betydelse är vad den miljonen kan köpa åt dig. Om en större mängd pengar skulle lösa fattigdomen, skulle vi bara kunna öka penningmängden och därefter vore problemet löst.
En ökning av penningmängden medför inte någon som helst förbättring av pengars funktion. Det enda som händer är att pengarnas antal späds ut, köpkraften minskar, och vi får inflation.[3] Och dessutom fördelas de nytryckta pengarna ojämnt bland aktörerna i ekonomin.
Anledningen är att precis som för övriga varor sjunker pengars värde när utbudet ökar. Men hur mäter man pengars värde? Lösningen är att pengars värde mäts i det som pengar existerar för; sitt bytesvärde, eller sin köpkraft
Värdet av pengar utgår från de varor pengar kan bytas mot. Nästan alla vill ha mer pengar, men vi vill inte ha pengar för deras egen skull. Egentligen vill ingen av oss ha ett bestämt antal pengar. Vi vill ha en bestämd köpkraft för våra pengar.
Exempel: Antag att du har 100 kronor som går att byta (dvs du köper) mot de varor du behöver för din överlevnad. Antag nu att du i stället har 200 kronor. Är din situation bättre? Det beror på. Om din varukorg tidigare kostade 100 kronor, men nu kostar 300 kronor, har din situation inte förbättrats. Den har tvärtom försämrats. Det spelar alltså ingen roll att du nu har ett större antal pengar än tidigare, eftersom köpkraften för dina pengar har försämrats.
Värdet (dvs köpkraften) på pengar styrs, som alla andra varor, av efterfrågan och utbud. Efterfrågan på pengar är egentligen en efterfrågan, inte på pengar i sig, utan på pengars köpkraft.
Om utbudet av pengar ökar, minskar pengars köpkraft, om utbudet av pengar minskar ökar pengars köpkraft. I ett sunt samhälle bestäms pengars köpkraft av en fri marknad. Det behövs inte en stat som ökar utbudet av pengar. Det är både skadligt och meningslöst.
Den optimala mängden pengar
Vilken är då den optimala mängden pengar? Svaret är att det finns ingen sådan mängd! Det saknar betydelse vilken mängd pengar som existerar i en ekonomi. Vilken mängd som helst är tillräcklig. Huvudsaken är att den kan delas upp i mindre enheter.
På en fri marknad kan det inte finnas för lite eller för mycket pengar. Om marknaden tillåts fungera, kan varken brist eller överflöd av pengar uppstå. Den mängd pengar som existerar kommer alltid att vara tillräcklig för att säkra pengars funktion. Därför är hela idén om en optimal mängd pengar feltänkt.
Varför är synen på penningmängdens tillväxt så viktig?
Vad har det egentligen för betydelse då, hela det här resonemanget om en “optimal penningmängd”. Är det inte bara ännu en teoretisk diskussion som inte har någon betydelse? Verkligen inte!
Mainstreamekonomernas syn på att penningmängden behöver växa, skapar den inflation vi nu alla känner av, med alla dess negativa effekter. I motsats till detta är den österrikiska synen att en fast penningmängd är positivt. Detta därför att ekonomisk tillväxt skulle medföra att priserna på varor och tjänster sjunker, vilket gör att medborgarna kan köpa ökade mängder av varor och tjänster.
En sådan ekonomisk verklighet skulle visserligen hämma en omedelbar konsumtion, men det skulle få en betydligt viktigare, positiv, effekt: Det skulle uppmuntra sparande och investeringar, som i sin tur skulle leda till ökad konsumtion i framtiden. Ett allmänt beteende med hög tidspreferens byts mot ett med låg tidspreferens.
Eftersom ekonomer och politiker hävdar att ”en viss tillväxt av penningmängden är nödvändigt för att ekonomin skall fungera”, så är det viktigt att veta att detta resonemang inte har någon bäring i verkligheten. Det är bara ytterligare ett ohederligt argument för att rättfärdiga stölden av medborgarnas välfärd via inflation.
Lämna ett svar