Det kan knappast ha undgått någon att den allmänna prisnivån har stigit de senaste 2 åren. Priserna har höjts för i stort sett alla varor, inte bara i enstaka fall. Denna allmänna prisuppgång kallas av i stort sett alla aktörer (Regeringen, Riksbanken, myndigheter, Mainstream-media) för inflation.
Skälen till denna plötsliga allmänna prisuppgång uppges vara flera: Störningar i leveranskedjor av varor, vilket minskar utbudet och därför höjer priserna. Vidare visar affärsinnehavare prov på en girighet som uppenbarligen inte funnits tidigare. Kriget Ryssland-Ukraina anges också som en anledning, trots att priserna började stiga redan före krigets utbrott.
Faktum är att inget av ovanstående är de verkliga orsakerna till den prisuppgång som har inträffat. Definitionen av inflation som ”stigande priser” är nämligen felaktig. Prisökningarna i sig är inte inflation. De är konsekvenserna av inflation.
Enligt den Österrikiska skolan är den korrekta definitionen av inflation att mängden pengar i cirkulation ökar.[1] En ökning av penningmängden är precis vad det låter som – Staten ökar, med hjälp av Riksbanken och de privata bankerna, den totala mängden pengar i samhället. Längre tillbaka i tiden ökades mängden sedlar i samhället, nu för tiden sker ökningen med knapptryckningar som registrerar nya pengar på bankkonton. Staten har monopol på tillverkningen av pengar, något som är nödvändigt för att den skall kunna styra ökningen av penningmängden.
Mottagarna av den nya mängden pengar kan nu öka sin efterfrågan på tillgängliga varor och tjänster. En större mängd pengar jagar samma mängd varor som före ökningen av penningmängden. Följden blir, allt annat lika, en ökad efterfrågan som höjer priserna. En penningmängdsökning innebär generellt sett att den allmänna prisnivån stiger. Därför är de prisökningar som uppstår en konsekvens av den ökade penningmängden. Prisökningarna är konsekvenserna av inflation, inte orsaken.
Märk väl att prisförändringar på enstaka varor alltid händer på en marknad. Dessa är baserade på normala marknadsförutsättningar för just den varan. Att exempelvis dåligt väder i Brasilien ger en sämre kaffeskörd, och därmed höjer priset på kaffe, har inget med inflation att göra. Inflationsdiskussionen gäller allmänna prishöjningar
Man kan ju fråga sig om det är viktigt att ha en korrekt benämning av inflation. Resultatet, stigande priser, inträffar ju ändå?
Svaret är att det är mycket viktigt därför att man skall förstå inflationens verkliga orsaker. I och med att prishöjning felaktigt anges orsaka inflation, döljs den verkliga orsaken. Det leder i sin tur till att fel åtgärder sätts in i försök att förbättra situationen.
Riksbanken som genom räntehöjningar bekämpar ”inflationen” ägnar sig åt att försöka påverka symptomen (prishöjningarna) i stället för orsakerna. Riksbankens räntehöjningar är inte effektiva, men drabbar ekonomin desto hårdare.
Politiska partier föreslår ett tak för höjda priser, dvs prisstopp, trots att det är något som i stort sett alltid får negativa effekter. Det som händer då är att det helt enkelt uppstår en brist på varor, därför att producenterna inte vill sälja med förlust, något som blir fallet när det sätts ett tak på det pris som får sättas.
Dessutom, med den korrekta benämningen av inflation, alltså ökad penningmängd, framgår det tydligt att det är staten som är ansvarig för höjda prisnivåer. Samma stat som, tillsammans med Riksbanken, är ”orolig” för inflationstrycket. Det är de själva som har skapat det! Staten kontrollerar ökningen (och i vissa fall minskningen) av penningmängden, det är inget som sker av en slump.
Genom att fokusera på prishöjningarna i sig, kan staten ägna sig åt att hitta syndabockar för de höga priserna. Putin, ICA-handlarna, stopp i leveranskedjor. Det förekommer till och med exempel, från vänsterhåll, att inflation är positivt för löntagarna. Det är också lättare för staten att frånsäga sig ansvaret: ”Hur kan det vara statens fel att priset på tomater stiger?”
Sammanfattningsvis: Inflation är när penningmängden i cirkulation ökar. Den enda aktören som kan skapa nya pengar = öka penningmängden, är staten (via Riksbanken och de privata bankerna). Det är således staten själv som är ansvarig för allmänna ökningar av prisnivån.
[1] Om man absolut vill använda ordet inflation, även för prisökningarna,
kan man prata om ”monetär inflation” och prisinflation. Monetär inflation innebär då en ökning av penningmängden och prisinflation är benämningen på prishöjningarna
Lämna ett svar