The Red Pill

Återkomst för låg tidspreferens

Mycket pekar på att samhället som helhet, och även dess medborgare går mot att ha en allt högre tidspreferens. Trenden är tydlig. Det går från illa till värre. Detta menar jag beror på inflation. Den ständiga tillväxten i penningmängden vi ser, är möjlig därför att staten har total kontroll över valutan. Staten har inte bara möjligheten att öka penningmängden, den har också förmågan att öka den obegränsat.

Vi har alltså en centraliserad valuta. Detta är problemets kärna. Om en eller flera aktörer inte hade möjligheten att skapa pengar ur tomma intet, skulle det inte finnas någon inflation. (Naturligtvis kommer det alltid att ske naturliga prisförändringar utifrån utbud och efterfrågan). Även om staten givetvis inte måste försämra valutans värde, är det i stort sett alltid det som sker. Staten har mycket att vinna på att orsaka inflation. Och det har visat sig att den i stort sett aldrig kan motstå frestelsen.

Det penningsystem som kallas guldstandarden existerade i hela den industrialiserade världen cirka 1870–1914. Detta system begränsades staternas möjligheter kraftigt vad gäller att skapa inflation. Något som också visade sig i samhället, och i medborgarnas tidspreferens. Den var låg. Penningsystemet var baserat på guld. Guld var Hard money

Efter första världskriget, 1914–1918, påbörjades en väg bort från detta system. Efter att ha avvecklats i flera steg slutfördes processen 1971. Då deklarerade USA:s dåvarande president, Richard Nixon, att det inte längre gick att lösa in dollar mot guld. 

Detta har lett till det läge vi befinner oss i idag. Staten har genom att trycka pengar, pressat ned räntor till konstgjorda nivåer. När nu inflationen, som staten själv har skapat, tvingar fram höjda räntor blir kostnaden för ett extremt skuldtyngt samhälle förödande. För de som inte är vinnare i detta system (och det är en överväldigande majoritet) sjunker levnadsstandarden

Det är svårt att se någon annan lösning än att världen måste sträva efter att återgå till ett system med någon form av Hard money. Guld, som visserligen är Hard money, har flera brister som gör att det är min sannolikt att det är ett alternativ.  Hoppet står till Bitcoin, som är överlägset guld i nästan alla aspekter.

För första gången i historien har vi, i form av Bitcoin, en valuta som inte lyder under en central kontroll. Bitcoin styrs av ett protokoll, dvs ett sorts regelverk, som upprätthålls av ett nätverk bestående av tusentals datorer som kallas noder. Varje enskild nod kan verifiera alla transaktioner som har skett i Bitcoin sedan starten. Varje nod kan också verifiera innehavet på samtliga adresser. Adressen är den plats i nätverket där bitcoin förvaras.

Alla noder i nätverket har samma befogenheter. Det finns ingen central enhet i nätverket. Bitcoin har ingen mellanhand. Bitcoin är decentraliserat.  I protokollet är också fastställt att det slutligen bara kommer att existera 21 000 000 bitcoin. Ingen, varken en stat eller någon annan, kommer att kunna påverka dessa två faktum.

Fiat-valutans huvudsakliga förbannelse – att någon fullständigt godtyckligt kan öka dess antal – existerar inte i Bitcoins fall. Vidare, eftersom mängden pengar i samhället inte behöver växa, och Bitcoin delas upp i mindre enheter, är Bitcoins begränsade antal inte något problem. En Bitcoin kan delas upp i 100 000 000 mindre enheter som kalla Satoshis. Namnet kommer efter Bitcoins skapare.

Bitcoin som har köpts förvaras på en adress i nätverket. Åtkomst till denna adress går enbart via en krypterad nyckel. Endast innehavaren till den krypterade nyckeln kan sälja, alternativt flytta de bitcoin som ligger på adressen.

Bortsett från decentralisering och omöjligheten att inflatera valutan, uppfyller Bitcoin många andra kriterier för Hard money. Bitcoin är (mycket) svårt att manipulera, och den exakta utgivningstakten av bitcoin är känd i förväg.

Bitcoin är till sin natur deflationistisk, dvs den bidrar till sjunkande priser. Bitcoin fungerar således tvärtemot nuvarande valutor, den stiger i värde. De aktörer som kontrollerar vår valuta beskriver alltid deflation som något negativt. Som så mycket annat som kommer från de aktörerna är det inte sant. Tvärtom, den deflation som uppstår på grund av den tekniska utvecklingen och produktivitetsökningar, är en fördel för oss medborgare. Det faktum att vi kommer att få mer varor för mindre pengar, gör att det ändlösa slavandet i ekorrhjulet som vi tvingas till, för att ha råd med ständigt stigande priser, kommer att upphöra.

Hard money i form av Bitcoin kommer att ge människor en anledning att spara, i stället för att spendera. Låg tidspreferens, med alla de fördelar det medför, kan då återkomma till vårt samhälle.

Detta var det tredje blogginlägget om tidspreferens. I texten förekommer flera påståenden som troligen väcker än fler frågor hos den ambitiöse och kunskapstörstande läsaren. Förtvivla icke, svaren kommer!
Följ bloggen!
Take the Red Pill!