The Red Pill

Hem

  • Den lyckade introduktionen av Bitcoin ETF:en

    ETF handeln har nu pågått i cirka 1 månad.
    Det är en väldigt kort tid, men man kan konstatera att marknaden överskattade den positiva effekten på kort sikt (2 veckor) och, tror jag, underskattar den på lång sikt. Signalen var att ETF:en lanserades, Bruset var den initiala kursreaktionen.

    Inledningsvis var utvecklingen inte vad marknaden (i alla fall Bitcoin-entusiasterna) hade förväntat sig. Kort efter starten gick kursen kraftigt upp, för att därefter vända nedåt. Orsakerna till detta var flera. Men det främsta skälet var tveklöst den temporära ökningen av utbudet (försäljningarna), som uppkom då en aktör GBTC, som under en lång tid varit Strong hands, till viss del förvandlades till Weak Hands.   

    Dessa försäljningar var större än vad marknaden hade förväntat sig, och kursen trycktes därför nedåt. Nu (18/2) har utflödet mattats av avsevärt, men det går inte att säga om och när det påbörjas igen. Det finns fortfarande innehav i GBTC som är Weak Hands. 

    Vidare förekom något som vi kan kalla Händelse syndromet. Ett eventuellt godkännande av en Bitcoin ETF var en händelse som gradvis blev mer och mer sannolik. Då uppstod spekulationer om huruvida händelsen är diskonterad eller inte.  Med tanke på kursreaktionen var händelsen i sig diskonterad, men inte det som skulle ske därefter.

    Anledningar till den sjunkande kursen var flera.

    1 Efterfrågan avtog.  Spekulanter hade kontinuerligt köpt i förhoppning att om och när en ETF väl blev godkänd, så skulle kursen stiga och då säljer man och tar hem vinsten. Nu uteblev kursuppgången och spekulanterna som betraktade affärsidén som avslutad sålde. De som tidigare var köpare försvann således, och blev dessutom säljare i stället. Försvunnen efterfrågan och ökat utbud gav sjunkande kurs.

    2 Black Rock och de andra ETF:erna hade förutspått en efterfrågan, och hade därför köpt i förväg vilket dämpade efterfrågetrycket.

    3 Potentiella köpare är/var inte redo. Compliance-avdelningar tar veckor, ibland månader på sig att godkänna nya produkter innan rådgivare kan använda dem. Detta är en process som i flera fall inte sätts i gång innan godkännandet är på plats. Negativt på kort sikt. Positivt på lång sikt.

    4 Flera stora aktörer är fortfarande negativa till Bitcoin. Exempelvis Vanguard och Merrill Lynch har förbjudit köp av ETF:en. Detta är en politisk åtgärd. Hur länge en sådan policy kan fortgå är oklart. En av de få saker som kan ändra situationen är helt enkelt att kunder flyttar sitt kapital. Min personliga uppfattning är dock att det kan pågå under en lång period. Ideologiska beslut, styrs mycket sällan av sunt förnuft.

    5 GBTC har på kort sikt en central roll i Bitcoins kursutveckling. Utflödet från GBTC, och framför allt om det återinvesteras i andra ETF:er eller inte, spelar roll för kursen i Bitcoin. I dagsläget har fonden haft ett utflöde på 25 % av sitt ursprungliga innehav. En mycket ungefärlig beräkning (snarare kvalificerad gissning) av Bitcoin Magazine pekar mot ett potentiellt utflöde från GBTC på 300 000 bitcoin. Det motsvarar ungefär hälften av den ursprungliga totalen (620 000), vilket skulle betyda att det kvarstår ett utflöde på cirka 150 000 bitcoin. Men det är som sagt mycket osäkra siffror.

    Så länge som utflödet, blir ett inflöde i någon av de andra ETF:erna, är det bara en omfördelning och då påverkas inte kursen på Bitcoin. Den som vill veta betydligt mer om GBTC kan läsa här

    ETF:erna utvecklingen framåt

    Med respekt för att det har gått en väldigt kort tid, så innebär ETF:ernas intåg att Bitcoin kursmässigt har inträtt i en ny och mycket stark fas.

    Men hur mycket betyder ETF:erna för efterfrågan?

    Det finns flera sätt att beskriva hur stor betydelsen verkligen är. Ett är att sätta den i relation till produktionen av nya bitcoin.

    Tabellen visar det totala antalet bitcoin som miners producerar under 2024 &2025. Med hänsyn tagen till Halvingen i april 2024, kommer det under de två åren totalt tillverkas 378 450 bitcoin. Black Rock och Fidelity har som mål att fördela 1 % av sina totala tillgångar till Bitcoin. Detta sker genom köp till deras respektive ETF. Under åren 2024–2025 behöver de således köpa 3,1 miljoner bitcoin. Det skall då jämföras med de knappt 380 000 nya bitcoin som tillkommer. Alltså en efterfrågan som vida överstiger utbudet av nya bitcoin.

    Efter den inledande kursnedgången har utvecklingen vänt. Detta styrs av två faktorer. Utflödet från GBTC har minskat, och efterfrågan från (inflödet till) de nio nya ETF:erna har ökat. Under januari var utflödet från GBTC stort, men i februari har nettoköpen från de nio nya ETF:erna varit i snitt 5000/dag. Ett otroligt bra inflöde om det håller i sig.

    Men som sagt, på kort sikt kan vad som helst hända. Inflöden kan under perioder vända till utflöden. Det finns exempelvis fortfarande kvar relativt stora innehav som ägs av konkursbon. När de legala processerna har malt färdigt, kan de innehaven säljas över marknaden. Då kommer kursen med största sannolikhet att påverkas negativt.

    Med detta sagt ser utvecklingen framåt mycket ljus ut. Det pågår en kontinuerlig omfördelning från Weak Hands till Strong Hands. De faktorer som påverkat/påverkar kursen på kort sikt är Brus, men lanseringen av ETF:erna är en stark Signal och mycket positivt för Bitcoin på lång sikt.

    Jag avslutar med ett citat[1] från Michael Saylor VD I Microstrategy, (ett bolag som innehar 190 000 bitcoin, motsvarande ett värde av 10 miljarder dollar)

    ”Bitcoin is now the world’s most popular investment asset. It is novel. It is digital. It is global. It is unique. And it is uncorrelated to traditional risk assets. Because it does not come with exposure to any given country, currency, company, quarterly results, product cycle, competitors, weather, or war. That makes it to a natural addition for a responsible investor.”

    Allt detta kanaliseras nu genom Bitcoin-ETF:erna.

    [1] Intervju CNBC 2024-02-13

    ,

  • Håll ut! Bitcoin vinner i det långa loppet

    Anledningen till att någon är långsiktigt investerad i Bitcoin beror främst på Bitcoins överlägsna egenskaper i form av pengar. Dessa egenskaper är:

    • Mängden bitcoin är begränsade. Det kommer aldrig att finnas mer än 21 000 000. Ingen kan, som i vårt nuvarande ekonomiska system, godtyckligt öka antalet bitcoin. Konsekvensen är att köpkraften kommer att bevaras. En avgörande egenskap som gör Bitcoin helt överlägset de nuvarande Fiatvalutorna.
    • Är lättast att dela upp i mindre enheter.
    • Är de mest varaktiga.
    • Är de som är lättast att flytta (överföra).
    • Är de som är lättast att verifiera som äkta.

    Som anhängare vet man också att Bitcoins egenskaper består. Detta därför att Bitcoin styrs av ett decentraliserat nätverk, som gör det omöjligt att ändra Bitcoins bestämda egenskaper. Den maximala mängden bitcoin förblir 21 000 000 och en central enhet kommer aldrig att styra nätverket.

    Att inse fördelarna med Bitcoin kan vara en svår och ansträngande process. Det finns många hinder på vägen. Det är olikt i stort sett allt annat som man har varit i kontakt med. Som individ blir man därför tvungen att omvärdera gamla tankar och idéer, vilket är jobbigt!
    Dessutom pågår ett konstant flöde av negativ påverkan från ens dagliga tillvaro. I den mån media nämner Bitcoin är det i stort sett alltid i negativa ordalag. Således prövas och ifrågasätts kontinuerligt den positiva syn man själv har på Bitcoin 

    Signal och Brus

    I det flöde av nyheter/synpunkter/opinionsartiklar/allmänt tyckande som handlar om Bitcoin, gäller det att skilja på vad som är Signal eller Brus.

    Signal är det som stärker eller försvagar de grundläggande skälen till att Bitcoin är en vinnare på lång sikt. Dvs faktorer som på riktigt påverkar Bitcoins framtida utveckling. Exempel på signaler är:

    1 Förändringar i andelen långsiktiga innehavare. Trenden att en stigande del av de bitcoin som köps hamstras[1], och därför minskar utbudet, har pågått länge. Så länge det fortgår är det en tydlig signal om Bitcoins långsiktiga styrka.

    2 Händelser som påverkar Bitcoins utbud eller efterfrågan på lång sikt. De första 15 åren av sin existens har efterfrågan drivits av mindre aktörer. Men i och med godkännandet av en Bitcoin-ETF, har det underlättat avsevärt för institutioner att investera i Bitcoin. Ett annat exempel på detta är ny lagstiftning i USA, som innebär att från och med 2024-12-01 implementeras, för företag, betydligt bättre redovisningsregler vad gäller Bitcoin. Detta var två exempel på signaler. Signaler är händelser som har betydelse på lång sikt.

    Brus är flödet av nyheter och uttalanden som inte har betydelse för Bitcoins utveckling på lång sikt. Nyheten/uttalandet kan i sig äga sin riktighet alternativt vara helt fel, men oavsett vilket har de gemensamt att de inte påverkar Signalen. De påverkar inte Bitcoins utveckling på lång sikt.

    Det finns många olika typer av Brus:

    1 Det absolut vanligaste är det som på Internet beskrivs som FUD. Det betyder Fear Uncertainty Doubt (rädsla osäkerhet och tvivel). De vanligaste typerna av FUD är att Bitcoin enbart används av kriminella, att det är skadligt för klimatet, att det skall förbjudas eller omöjliggöras av olika stater världen över. Flera av argumenten har upprepats till leda, vilket inte gör dem mer sanna. De bygger på att mottagaren (oftast också avsändaren) inte har tillräckliga kunskaper om Bitcoin. Något som är tacksamt eftersom Bitcoin ständigt får nya användare som ännu saknar kunskaper om Bitcoin, och därför blir skrämda av FUD.  

    2 Ett mycket vanligt FUD är att Bitcoin dödförklaras. Det har skett ett antal gånger. Närmare bestämt cirka femhundra gånger.

    3 Kanske det allra största Bruset är Bitcoins kursutveckling på kort sikt. Kursen styrs på kort sikt av rad olika faktorer som inte är relevanta för utvecklingen på lång sikt. Det finns en mängd anledningar, både specifika och generella, till varför kursen kortsiktigt rör sig upp eller ned. Därför skall du som långsiktig investerare inte bry dig om kursen på kort sikt.

    4 En typ av Brus är något man med ett dåligt ord kan kalla ”Händelsebrus”. Olika typer av händelser inträffar ständigt kring Bitcoin. Det kan vara både händelser som är bestämda/förväntade, eller överraskande sådana.

    Exempel på överraskande händelser är ett oväntat lagförslag mot Bitcoin, eller att Kina förbjuder mining. När något av den här typen inträffar reagerar marknaden i stort sett alltid negativt. Då gäller det att själv ta ett steg tillbaka och bedöma är detta Signal eller Brus? Svaret är i stort sett alltid Brus, och man kan då bortse ifrån det.

    I kategorin bestämda händelser ingår exempelvis Halvingen och lanseringen av ETF:en

    I de fallen brukar det finnas en tydlig förväntan om vad som skall hända med kursen när händelsen kommer att ske. Båda dessa händelser är av den digniteten att de betraktas som en Signal. När det då som i fallet som med ETF:en blir så att kursutvecklingen på kort sikt inte alls lever upp till förväntningarna som funnits, infinner sig dov förstämning inom Bitcoin-kollektivet. Det här är ett bra exempel på någonting som definitivt är en Signal, men på kort sikt är Brus.
     
    En bra grundregel för att undvika Brus är att vara skeptisk till det nyhetsflöde som kommer från Mainstream-medier, politiker, banker, Riksbanken eller andra statliga myndigheter. Åsikter som kommer från de här sektorerna av samhället är ofta ytliga och det saknas djupare analys. De kommer från aktörer som både är relativt okunniga och ofta har en kraftigt negativ bias gentemot Bitcoin. De har inte sällan ett egenintresse av att bibehålla det nuvarande systemet.

    Så, låt dig inte nedslås av det initialt kursmässigt ljumma mottagandet av ETF:erna, och den därmed stillastående/lätt nedåtgående trenden som präglade Bitcoinkursen de första tre veckorna efter lanseringen. De positiva faktorer som har nämnts de senaste 6 månaderna är helt intakta:

    • På lång sikt ökad efterfrågan från ETF lanseringen.
    • Halvingen. Positiv, nu bara drygt två månader kvar.
    • Fortsatt åtstramning av utbudet från långsiktiga innehavare.
    • Rimliga chanser till räntesänkningar andra halvan av 2024.

    Fokusera på Signalerna och ignorera Bruset!

    [1] Den här typen av investerare kallas på Bitcoin språk för Hoddlers. Det är ett beteende som jag uppmuntrar. Alla borde i någon utsträckning vara en Bitcoin Hoddler

  • Kursutvecklingen i Bitcoin, ett mysterium

    Bitcoins kursutveckling har rykte om sig att vara extremt volatil (kraftiga rörelser både upp och ned). Kursen anses röra sig mer eller mindre slumpmässigt, samt också överraska med att utvecklas åt motsatt håll kontra det förväntade. Ett färskt exempel är lanseringen av en ETF för Bitcoin i januari 2024. Processen att godkänna en ETF har pågått i flera år. Förväntansbilden hos Bitcoin-kollektivet har varit överväldigande positiv. Men när ETF:en äntligen börjar handlas sjunker kursen! Varför?

    Svaret ligger i att kursutvecklingen på lång respektive kort sikt styrs av helt olika faktorer. För den som är långsiktigt investerad i Bitcoin kan det vara lätt att förtvivla när kursen plötsligt faller kraftigt, alternativt står stilla i månader. Dessutom finns det i Mainstream media ett ständigt flöde av gammal och ibland ny skrämselpropaganda, som gång på gång vet att berätta att Bitcoin är död som företeelse. För att styrka sig mentalt är det viktigt att kunna bortse från kursutvecklingen på kort sikt. Som stöd är det därför bra att känna till några av de faktorer som styr kursen på kort sikt.  Detta för att man som långsiktig investerare inte skall tappa fokus på allt det som talar för Bitcoin på lång sikt, och att man ska förstå att en eventuell negativ kursutveckling på kort sikt inte påverkar dessa långsiktiga faktorer.  

    Helt avgörande för Bitcoins existens och framtida utveckling är adoptionen. Det vill säga hur många som tror på Bitcoins fördelar och att de därmed varaktigt vill vara ägare av Bitcoin. Efter hand som fler anammar Bitcoin, ökar konkurrensen för att få tillgång till en resurs som har ett förutbestämt antal. Eftersom fler vill ha tillgång till något som har ett begränsat utbud, blir Bitcoin än sällsyntare. Värdet för Bitcoin som värdebevarare och funktion som pengar ökar. Antalet användare ökar helt enkelt värdet på nätverket. Det är den absoluta grundfaktorn till Bitcoins positiva kursutveckling på lång sikt.

    På kort sikt däremot påverkas Bitcoins kurs av helt andra faktorer, varav några av dem inte har direkt med Bitcoin att göra. Exempelvis ränteläget. De köpare och säljare som bestämmer priset på kort sikt är de som köper och säljer på marginalen. Priset sätts av de som senast har köpt eller sålt. De aktörerna har ett helt annat tidsperspektiv på sin investering, jämfört med en långsiktig investerare.

    Strong Hands och Weak Hands

    Den kortsiktiga investeraren betraktar Bitcoin som en ekonomisk tillgång bland andra. Man ser det enbart som ett spekulationsobjekt. Tidshorisonten för ett köp, eller en försäljning, kan vara tio minuter eller flera år. Dessa aktörer har inget reellt intresse av de faktorer eller egenskaper som skapar ett värde för Bitcoin, annat än som kursdrivande faktor.  Man behöver nödvändigtvis inte äga faktiska bitcoin, utan använder sig av derivatinstrument (optioner och terminer) och kan också tänka sig att investera med belåning. Det sistnämnda är något som får, och kommer att få drastisk påverkan på kursen.

    Dessa kortsiktiga aktörer benämns som Short Term Holders (STH) eller ”Weak Hands”. De långsiktiga ägarna är motsatsen Long Term Holders eller ”Strong Hands”.  Balansen Strong Hands/Weak Hands är central för Bitcoin-kursens utveckling på lång sikt. Ju större andel Strong Hands desto mindre utbud, vilket höjer kursen. Det är ett faktum att om Bitcoinmarknaden enbart bestod av kortsiktiga spekulanter, skulle Bitcoinkursen fortfarande vara 1 USD.

    Weak Hands kan när som helst sälja sitt innehav, och bidrar i mycket begränsad utsträckning till adoptionen av Bitcoin. Det är inte något konstigt eller onaturligt med spekulation i ett värdepapper. Det är ett helt naturligt inslag på en fri marknad. De finns inom alla tillgångsslag. Det kan till exempel vara hedgefonder som har gjort en affär med förväntan av ett visst utfall inom 3–6 månader. när målet för affären är uppfyllt säljer fonden.

    Bitcoin Miners som för att producera nya bitcoin har varit tvungna att göra stora investeringar i datorkraft, och därmed elektricitet, är helt enkelt tvungna att sälja för att finansiera investeringen. Miners säljer dock inte enbart, utan behåller också bitcoin som investering. Men det spelar ingen roll hur positiva de är till Bitcoin på lång sikt, på kort sikt måste de ofta vara säljare.

    Överhäng, Strong Hands blir Weak Hands

    Det finns naturligtvis exempel på att Strong Hands blir till Weak Hands. När Bitcoin efter uppgångar når vissa kursnivåer, finns det alltid investerare som säljer för att ta hem en mindre eller större del av vinsten.

    Det finns också stora innehav av bitcoin som hålls av aktörer som inte har förvärvat dem avsiktligt. Den allra första (och då fullständigt dominerande) Bitcoinbörsen Mount Gox gick i konkurs 2014. Då uppenbarades att en stor mängd bitcoin hade blivit stulna löpande.
    En del av dessa (150 000 bitcoin) hittades, och har sedan dess förvarats hos en konkursförvaltare. Innan den legala processen är klar och bitcoinen kan betalas ut, är de Strong Hands. När processen är klar kan dessa lämnas över till fordringshavare och då säljas. Det finns alltså vad man kan kalla ett Överhäng. Ingen vet när marknaden helt plötsligt kan drabbas av en större försäljning från den här typen av innehav.

    Ett annat exempel på detta är fonden GBTC. Efter att ha haft en egen struktur, omvandlades den till en ETF i januari 2024. Detta medförde att en stor mängd bitcoins som framstått som Strong Hands, nu när inlåsningseffekten upphörde transformerades till Weak Hands. GBTC är viktig för kursutvecklingen på kort/medellång sikt. Den som är intresserad läs fördjupning här

    Kortsiktigt påverkar både Weak Hands och Strong Hands Bitcoinkursen både uppåt och nedåt, men på lång sikt är det Strong Hands som har avgörande betydelse.

    Förklaring: Blå kurva = Antal bitcoin ägda av LTH (Strong Hands)

    Röd kurva = Antal bitcoin ägda av STH (Weak Hands)

    Svart kurva = Bitcoinkursen utveckling

    Diagrammet visar att antalet bitcoin som innehas av Strong Hands, är på rekordhöga nivåer, och att motsvarande antalet bitcoin som innehas av Weak Hands är på extremt låga nivåer historiskt sett. Något som ger anledning till optimism angående Bitcoins framtid.

  • Bitcoin ETF äntligen lanserad i USA.

    Efter år av fördröjning från den amerikanska finansinspektionen godkändes till slut Bitcoin ETF:er i USA. Detta skedde torsdagen den 11 januari. Förväntningarna var stora på att efterfrågan skulle driva upp Bitcoinkursen. Men som vanligt överraskar Bitcoin, och den omedelbara uppgången uteblev. Idag, 18/1, har kursen fallit ungefär 5 % jämfört med dagen innan handeln inleddes.

    Bitcoinkursen styrs som alla andra värdepapper av utbud och efterfrågan, och i båda fallen blev utvecklingen annorlunda än vad de flesta bedömare (inklusive jag själv) hade trott. Skälen till kursutvecklingen är flera.

    Om vi börjar med efterfrågan måste man konstatera att det var en succé. Inflödet i de 9 ETF:er som har noterats på börsen i USA har varit stort. Det hade kunnat vara ännu större, men möjligheten att investera i dem har dels begränsats av att vissa banker inte tillåter handel, dels av att legala skäl tar tid för många rådgivarföretag att godkänna att deras rådgivare rekommenderar köp av en Bitcoin ETF.

    Vad gäller utbudet påverkades även det. Helt klart är att det var många kortsiktiga investerare som under hösten medverkat till att driva upp kursen. När sedan handeln väl startade i ETF:erna, och ytterligare kursuppgång uteblev, blev följden att de för att säkra vinsterna sålde sina bitcoin.

    Den stora faktorn vad gäller missbedömningen av utbud gäller dock fonden Greyscale. Den har funnits i tio år, och har fram tills nu, varit i princip den enda renodlade exponeringen mot Bitcoin som funnits. Grayscale (GBDC) har efter hand som åren gått utvecklats till en mycket stor innehavare av Bitcoin (3:e största innehavet). Som investerare har du köpt aktier i Grayscale, inte faktiska bitcoin.

    Av olika skäl har det de senaste åren uppkommit en stor rabatt. Det betyder att den som har velat sälja aktier i Greyscale har fått göra det till ett avsevärt lägre pris än vad det borde vara jämfört med den aktuella Bitcoinkursen. Detta har medfört en inlåsningseffekt. Ingen innehavare har velat sälja. I samband med godkännande av ETF:er omvandlades Grayscale till en ”vanlig” ETF. Resultatet blev att rabatten försvann, och det fanns inte längre något hinder att sälja. Ytterligare en bidragande orsak är att Grayscale har betydligt högre arvode än samtliga andra ETF:er. Försäljningarna har varit mycket större än förväntat, och har pressat Bitcoin-kursen. Visserligen sker ett byte till den nya ETF:erna, men hur stor den andelen är av den totala försäljningen är oklart.

    Slutsatsen blir att de förhållanden som påverkar utbud och efterfrågan, (gäller framför allt försäljningarna från Grayscale) måste få ta tid för att de skall stabiliseras och utvecklas till det bättre. Sammantaget måste, trots kursutvecklingen, lanseringen av Bitcoin ETF:er betecknas som en stor framgång. De faktorer som har påverkat både efterfrågan och utbud, har goda möjligheter att på lite längre sikt utvecklas åt rätt håll. Detta är ju enbart inledande observationer och man måste komma ihåg att handeln har pågått extremt kort tid.

    Detta är en mycket kort kommentar till händelserna kring introduktionen av Bitcoin ETF:erna. Eftersom jag är säker på att bloggens läsare törstar efter en mer utförlig redogörelse kommer detta inom kort. Håll utkik!

    ,

  • Återigen, sjunker inflationen?

    Konsumentprisindex 2020–2023.

    Den senaste månadens inflationssiffror har enligt media och diverse ekonomiska experter varit oerhört positiva. De har för all del rätt i så mått att ökningstakten sjunker. Men priserna stiger fortfarande. Sett tre år tillbaka är ökningstakten i snitt 6,47 % per år. Det kanske inte låter så mycket, men eftersom detta är en årlig inflation blir effekten ansenlig. Det betyder en förlorad köpkraft på knappt 20 % på tre år. Det är en minskning av köpkraften som du som medborgare aldrig får tillbaka. Detta beroende på att deflation (sjunkande priser) är extremt sällsynt i vårt monetära system. Konsumentprisindex visar heller inte hela sanningen. För många är inflationen högre än den som KPI visar.    

    SEB:s senior ekonom Robert Bergqvist är, till skillnad från de som sedan flera år tillbaka genomlider konstant stigande priser, direkt euforisk över den ekonomiska utvecklingen. I en lång rad inlägg på Twitter jublar han över att priserna för närvarande inte stiger lika fort som de gjort de senaste tre åren. Liksom förra året, glädjer han sig över de julklappar han anser delas ut till medborgare och företag. Liksom 2022, är julklapparna i form av prognoser om sjunkande ränta.

    Det är nog lättare att vara så där tokroligt positiv som Robert Bergqvist är om man har en mycket god ekonomi privat, samt jobbar inom ett företag (storbank) som tack vare ett riggat system är lönsamt oavsett hur räntan eller inflationen utvecklas.

    Även gällande utvecklingen inom handeln var Bergqvist positiv: ”Kan berätta att julruschen i Sthlm kommit ovanligt tidigt i år. Proppfullt med folk överallt!” (Twitter 2023-12-03)

    Affärer och butiker är dock allt annat än positiva. De har svåra problem med de höjda kostnader inflationen har fört med sig.

    TT Nyheter verkar förvånade – ”Trots att inflationen sjunker…”. Detta visar tydligt det faktum som mainstream media blundar för, alternativt är oförmögna att se, dvs den skada som de senaste årens inflation har medfört. Detta trots att TT i samma notis längre ned konstaterar att: ”För vissa har hyrorna ökat med över 18 % på två år”. Sanningen är att affärer och butiker lever med de effekter som inflationen har skapat under de senaste 3 åren. Den försämring av valutan som har inträffat finns kvar. Liksom för konsumenterna åsamkar inflationen förluster man aldrig får tillbaka. I vår inflationsekonomi tillåts inte fallande priser, alltså är det inte sannolikt att hyrorna sjunker. Man konstaterar också att försäljningen har gått/går sämre än väntat. En vild gissning är att det beror på generellt stigande prisnivåer.

    Den amerikanska dollarns utveckling i köpkraft sedan 1913

    Ovanstående bild beskriver utvecklingen av köpkraften hos den amerikanska dollarn. Utgångspunkten är 1913 då index var 100. År 2022 var samma värde cirka 3. Dollarn har alltså tappat ca 97 % av sin köpkraft sedan 1913. Om man i stället utgår från 1975 var index då 20. Att jämföra med 3 år 2022.  Det innebär att dollarn har 15 % av köpkraften kvar sedan 1975.

    Det kan också noteras att årtalet 1913 är då den amerikanska Riksbanken FED startade. Det är alltså den institution som har som sitt huvudsakliga mål att hålla den allmänna prisnivån ”stabil”. Det är svårt att använda ordet stabil när man skall beskriva utvecklingen för den valutan som Fed är ansvarig för. Utvecklingen för den svenska kronan uppvisar samma mönster. Riksbanken ligger alltså på samma kompetensnivå som Fed vad gäller förmågan att hålla valutan stabil.

    Om du som läsare inte har varit medveten om försämringen av valutan, så lägg det på minnet nu. Utvecklingen kommer att fortsätta. Det ligger i Fiat-valutans natur. Staten trycker pengar, detta devalverar valutan. I den mån du inte blir kompenserad med löneökningar, måste du jobba mer för att behålla din köpkraft. Denna konstanta förmögenhetsöverföring från dig till staten, bankerna och alla andra som är närmast penningpressen, pågår dygnet runt hela ditt liv.

    Avslutningsvis, alla dessa prognosinstitut, spar ekonomer, banker, Riksbanken med flera, skall ses som opinionsbildare. Deras uppgift är att aldrig uttrycka någon åsikt, alternativt något som ifrågasätter det nuvarande systemet. De tonar ned de permanent skadliga effekter inflationen har, nämner inte att det är ett inbyggt system med den nuvarande Fiatvaluta vi har. I stället skapar man en bild av att staten och Riksbanken med gemensamma åtgärder kommer att lösa de problem som har uppstått till allas bästa. Hur sannolikt det är att samma stat och riksbank som konstant skapar/har skapat problem nu kommer att lösa dem, lämnar jag till var och en att bedöma.

    Inte heller såg alla dessa så kallade experter inflationen komma. När den till slut inte gick att förneka längre, sades den vara temporär. När ordet temporär helt enkelt inte beskrev verkligheten längre, var man tvungen att erkänna att det faktiskt var en beständig inflation. Nu är de lika säkra på att den inflation de aldrig såg komma är på väg att försvinna. Det råder en bedövande tystnad gällande den högst reella risken att inflationen kommer tillbaka, med än större kraft, när tryckandet av pengar kommer i gång igen. Vi har ett ekonomiskt system där de människor som förmedlar den gällande bilden av ekonomin, verkar inom de företag och institutioner som är vinnarna på bekostnad av det stora flertalet. De prognoser som ges av de här aktörerna är av noll och intet värde.    

  • Därför har vi det som vi har det

    Med jämna mellanrum uppstår en samhällsdebatt där politiker har synpunkter på storbankernas vinster. De är för stora. Det är övervinster.

    Vanligtvis inträffar detta under perioder då ekonomin i allmänhet har försämrats och medborgarna har fått det sämre rent privatekonomiskt. Som nu när det ekonomiska läget är tufft. Bland annat beroende på de kraftigt stigande räntorna och inflationen, när ränteutvecklingen har höjt räntekostnaden för konsumenterna, samtidigt som bankernas räntemarginaler förbättras.

    Så ja, nu är det dags igen. Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har (för vilken gång i ordningen är oklart) kritiserat bankerna för deras ”övervinster”. Även regeringen instämmer till viss del i kritiken. Finansminister Elisabeth Svantesson vill inte ha en tillfällig bankskatt, men hon tycker att bankerna måste förstå att deras vinstlyft ”sticker i ögonen”.

    De politiker som först initierar kritiken är vanligtvis (men inte alltid) från vänster. Argumentationen är välkänd: Det går alldeles för bra för bankerna, och eftersom detta sker samtidigt som ”vanligt folk” har fått en försämrad ekonomisk situation, betecknas det som orättvist. Åtgärden som skall råda bot på detta är oftast en bankskatt.

    Politiker tenderar att gärna framföra den här typen av kritik. Bankerna har lågt förtroende, jämfört med andra sektorer i samhället. Det är tacksamt ur väljarsynpunkt att kritisera bankernas vinster, och ställa det mot andra behövande grupper i samhället.

    Ytterligare argument som framförs är att konkurrensen ifrågasätts. Finansminister Elisabeth Svantesson säger: ”Det är inte rocket science att se att konkurrensen i banksektorn inte är optimal när man (bankerna) gör den här typen av vinster när hushållen har det tufft”. Bankerna i sin tur bemöter i stort sett alltid kritiken på samma sätt. De har inga övervinster. Det är viktigt för samhället att bankerna är lönsamma, och därmed stabila. Detta att konkurrensen ifrågasätts har bankerna ingen förståelse för, de menar att konkurrensen inom sektorn är stenhård.  

    Nu senast är det SEB:s finansdirektör Masih Yazdi (SvD 2023-12-17) som får föra bankernas talan. Bortsett från att han verkar känna sig ovanligt orättvist behandlad, så kommenterar han det låga förtroendet från bankerna: ”Om man inte har det förtroende man bör ha, så är det inte bra”. Det är onekligen svårt att opponera sig mot just det yttrandet, men varför har då bankerna ett lågt förtroende hos allmänheten?  

    Yazdis egen förklaring är att bankerna är missförstådda. Han tror dock att just det låga förtroendet hos allmänheten är anledningen till politikernas återkommande försök att lägga skatter och avgifter på bankerna. Det skulle i så fall inte ha så mycket att göra med övervinster i sig, utan snarare med att bankerna är legitima mål. Yazdi hävdar också att ”Vi har inget intresse av att här och nu maximera någon vinst”. Verkligen!?  

    Turordningen i denna återkommande samhällsdebatt ser alltså ut så här:

    1 Politiker kritiserar storbankerna för att deras vinster är för höga.
    2 Storbankerna förnekar detta.
    3 Politikerna upprepar det de har sagt vid punkten 1. Hotar med att beskatta bankerna.
    4 Läget förblir exakt som det är inför punkten 1. Dvs inget händer.

    Vad ligger då bakom den här charaden? Först kan man konstatera att när politikerna inte bara kritiserar bankernas övervinster, utan också ifrågasätter konkurrensen, så har de helt rätt. Det paradoxala är att banksektorn är en av politiker skapad oligopolmarknad där de fyra storbankerna tillåts vara de dominerande aktörerna. På denna typ av marknader blir konkurrensen svag. Politikerna kritiserar alltså något de själva är ansvariga för. Oligopolmarknader är aldrig bra, men i fallet med bankerna är det än värre, eftersom staten dessutom garanterar att bankerna aldrig kan gå i konkurs.

    Just bristen på fri konkurrens förklarar varför reportaget med finansdirektören från SEB är fyllt med märkliga yttranden. Exempelvis är ”övervinster” ett uttryck som tyder på en marknad som är manipulerad av politiska åtgärder. På en fri marknad gör företag de vinster som konkurrensen tillåter. Det kan jämföras med företag i andra branscher – när blev exempelvis Sandvik senast anklagade för att göra ”övervinster”.   

    Att konkurrensen i banksektorn ifrågasätts är inget nytt, till och med finansministern Elisabeth Svantesson konstaterar att ”konkurrensen i banksektorn inte är optimal”. Varför gör då inte staten/politikerna någonting åt problemet?

    Svaret är att ingendera av de två parterna har någon som helst önskan att ändra det rådande systemet.  

    En svag konkurrenssituation i banksektorn, med allt vad det innebär, är inte något naturligt tillstånd. Det är en konsekvens av den Fiatvaluta som den svenska kronan är. Staten kan genom sitt monopol helt godtyckligt producera mer pengar. Denna penningproduktion sker till största delen genom bankerna, via deras låneverksamhet. Bankerna innehar som bekant inte de pengar de lånar ut, utan skapar helt enkelt nya. Staten behöver (än så länge) bankerna.

    För syns skull, och för att skapa politiska poänger, uppvisar politiker en spelad upprördhet över bankernas vinster. Väl medvetna om att det är ett system de själva har skapat, och inte har någon avsikt att förändra. Särskilt politiker inom vänsterblocket är inte främst bekymrade för höga bankvinster, snarare för att vinsterna hamnar hos bankernas aktieägare och inte hos politikerna själva. Därför ser man en bankskatt som en lösning av problemet.   

    Från bankerna sida finns det, helt naturligt, inte heller någon önskan om förändring. De har en utomordentligt bra sits. Eftersom de inte bara skyddas av staten (skattebetalarna), utan dessutom på grund av sin centrala roll i tryckandet av nya pengar drar stor nytta av Cantillon-effekten.

    I charaden ”Kritik mot bankernas övervinster” har, även denna gång, både banker och politiker agerat precis som de brukar göra. Och precis som vanligt kommer debatten inte att leda till någon förändring. Förtroendet för banker kommer inte att öka, men det har inte heller någon större betydelse för företag som verkar i en bransch där oligopol råder.   

    Bankernas förutsättningar, agerande, lönsamhet etc, är bara ännu ett exempel på hur en manipulerad Fiatvaluta gynnar staten och speciellt utvalda aktörer på medborgarnas bekostnad. Det är extremt osannolikt att det nuvarande ekonomiska systemet kan reformeras inifrån, eftersom både politiker och banker saknar incitament att ändra på det. Så länge vi medborgare inte inser att en överväldigande majoritet av oss är eviga förlorare i ett system där staten har monopol över penningproduktionen, kommer någon förändring aldrig att ske.   

  • Cantillon-effekten Del 2

    Hur kommer det då sig att vi människor så lättvindigt accepterar Cantillon-effekten?

    Det faktum att orsakerna till inflation är dolda, är enligt min mening anledningen till att en överväldigande majoritet av befolkningen tolererar vårt mycket orättvisa monetära system. Medborgarna reagerar visserligen på stigande levnadsomkostnader. Men inte på det som är upphovet till dem.

    Förståelsen för det som sker blir inte större av att politiker och media i allmänhet, och public service i synnerhet, oavbrutet matar oss med exempel på att inflationens fel är andra än statens penning tryckande. Bland otaliga exempel kan nämnas ICA-handlarna, Putin, Covid, och faktiskt också Taylor Swift!  Slutligen finns det, särskilt bland svenskar, en uppfattning om att staten är extremt rättvis och välmenande: ”Skulle staten göra något som berikar den själv på medborgarnas bekostnad, och dessutom dölja det? Det är ju orimligt!”

    De omedvetna förlorarna

    Husspekulanten som blev förlorade budgivningen konstaterar att han helt enkelt blev överbjuden. ”Det finns alltid någon som har mer pengar.”

    De sena mottagare av nya pengar märker att de (eventuella) löneökningar de får inte följer kostnaderna för energi, mat och räntor. ”Det är tuffare tider”.  

    Den som till och från använder sina besparingar, kan inte undgå att notera att besparingarna gradvis inte räcker till de saker de en gång gjorde. Men det är tingens ordning, något oundvikligt. ”Alla vet att pengarna räckte till mer förr i tiden”.

    Inflation är en skatt

    Genom att öka penningmängden skapar staten prisinflation. Detta får två viktiga effekter:

    1 Eftersom valutan försämras i köpkraft sker det en förmögenhetsöverföring från medborgarna till staten.

    2 Cantillon-effekten visar att när de nytryckta pengarna sprids i samhället sker en omfördelning mellan medborgarna.

    De två punkterna uppfyller kriterierna för en skatt. Staten tvingar medborgarna att betala in pengar, för att sedan fördela ut samma pengar på det den finner lämpligt. Således är inflation också en form av skatt.

    Skillnaden är att en ”vanlig” skatt är tydlig. Den är baserad på formellt fattade beslut, och den debiteras på ett tydligt sätt. Inflationens effekt som skatt sker däremot i det dolda.

    Många medborgare inser inte detta. De vet bara att de har blivit fattigare, men utan att förstå varför. De har aldrig sett ett formellt beslut om att en skatt skall införas. De har heller aldrig faktiskt betalat den. De ser bara att deras lön inte håller jämna steg med deras stigande levnadsomkostnader. Men de förstår inte att staten är helt ansvarig för deras försämrade levnadsstandard.

    Vad som är ytterligare försvårande omständigheter är att de grupper i samhället som är vinnare på Cantillon-effekten är väl medvetna om detta och gärna behåller Status quo. De som är förlorare är det oftast inte, och har därför betydligt svårare att göra motstånd.

    Bitcoin löser detta

    Statens möjlighet att trycka obegränsade mängder pengar, som sedan fördelas om på ett orättvist sätt enligt Cantillon-effekten, saknas helt i Bitcoins fall.

    Nyproduktionen av Bitcoin sker enligt en fastställd plan. Takten av produktionen och den slutliga mängden är fastställda enligt Bitcoins regelverk (protokollet). Till skillnad från nyproduktion av Fiatvaluta kan detta inte missbrukas av en enskild aktör. Tillverkningen av nya bitcoin är helt förutsägbar och transparant.

    Miners som erhåller nytillverkade Bitcoin först, har gjort sig förtjänta av dem. Inte för att de har tagit sig rätten genom ett politiskt beslut, utan för att de har skapat bitcoin genom att ha tagit kostnaden för den datakraft som har behövts. I och med att de har tillfört verkliga resurser i processen, bidrar de också till att säkerställa Bitcoin-nätverkets stabilitet. Bitcoin är ett demokratiskt system, i det avseende att vem som helst kan med en dator, koppla upp sig på Bitcoin-nätverket för att försöka tillverka bitcoin.

    Alla de faktorer som skapar orättvisorna i det nuvarande systemet försvinner med Bitcoin. Det kommer inte att, som nu, gå att agera som lobbyist mot staten för att först få del av nytryckta pengar. Eller att som finanseliten via lån och låga räntor mer eller mindre med automatik ta del av flödet av nya pengar.

    Eftersom staten i Bitcoins fall inte kontrollerar skapandet av nya bitcoin, kan den heller inte godtyckligt använda inflation som ett medel att införa dolda skatter.

    Bitcoin-nätverket förvandlar Cantillon-effekten (de som får nya bitcoin först) till något positivt. Det belönar de Miners som skapar nytta för alla andra, genom att säkra upp Bitcoin-nätverket. Bitcoin är decentraliserat och fördelar nya bitcoin på ett avsevärt mer rättvist sätt, jämfört med det nuvarande systemet.

    Den österrikiska ekonomen Ludwig von Mises skrev: ”En ekonomisk politik som är baserad på inflation, är den mest revolutionära politiken som existerar. Varje dag genereras det nya pengar. Staten och Riksbanken genomför en ”omvänd” revolution, där man tyst suger välstånd från folket, för att därefter pumpa in det till samhällets priviligierade elit”.

    Med Bitcoin finns det hopp för att detta tillstånd kan förändras

  • Cantillon-effekten, en av de värsta följderna av inflation

    Cantillon-effekten är ett av de absolut viktigaste ekonomiska begreppen (kanske det allra viktigaste) som existerar. 

    Richard Cantillon (1680–1735) var en fransk ekonom. Han konstaterade att när nya pengar skapas i en ekonomi, har det en stor betydelse vem som kontrollerar de nya pengarna, och vem som först får tillgång till dem.

    Inflation är när nya pengar skapas. Tillförsel av nya pengar ger högre priser i hela ekonomin. Större mängd pengar jagar oförändrad mängd varor. Det faktum att priserna stiger är uppenbart negativt för konsumenten, men ökningen av mängden pengar i sig har också andra betydligt värre konsekvenser.

    Låt oss göra följande helt orealistiska antagande: Antag att alla de nya pengar som skapas av staten och bankerna, vid ett givet tillfälle, skulle fördelas exakt jämnt mellan samtliga aktörer i samhället. Antag vidare att mängden pengar dubblades. Då skulle varje person, från den ena dagen till den andra, ha den dubbla mängden pengar. Skulle vi alla ha blivit dubbelt så rika?  

    Svaret är nej. Vad som händer är att när dessa pengar spenderas, blir följden att priserna grovt räknat dubblas. Det är inte priserna på varor som har stigit, det är priset på pengar som har sjunkit. Pengarnas köpkraft har halverats. Vad som gör oss rikare som samhälle, är ett överflöd av varor och tjänster. Inte ett överflöd av bytesmedlet pengar. Att öka mängden pengar trollar inte fram nya resurser. Ingen har blivit rikare.

    Det konstgjorda exemplet ovan visar att om de nya pengarna fördelas helt jämnt blir effekten ingen alls. I realiteten fördelas nyproducerade pengar dock mycket ojämnt bland samhällets aktörer.

    När nya pengar, helt lagligt, produceras händer samma sak som när en falskmyntare trycker pengar. Falskmyntaren som först har de nya pengarna i sin hand köper varor. Dessa varor stiger i pris. Den som säljer varorna till falskmyntaren är också vinnare i sammanhanget. Efter hand som pengarna sprider sig ut i ekonomin fortplantar sig prisökningarna vidare. Problemet är att de som befinner sig senare i kedjan är förlorarna. De har själva inte sett till några nya pengar, den enda effekten för dem är att priserna har stigit. Det vill säga: Deras befintliga pengars köpkraft har sjunkit.

    Falskmyntarna är uppenbarligen vinnarna, men vad som är helt centralt är att den vinst de gör, sker på bekostnad av alla dem som får pengarna senare. I princip sker det en stöld från den som tar del av de nya pengarna senare.

    Staten: Vår egen falskmyntare

    Jag vet, staten är formellt sett inte en falskmyntare. Staten beter sig visserligen precis som en sådan, men eftersom den själv har bestämt att det är lagligt när just staten trycker obegränsade mängder pengar efter behag, så är staten tekniskt sett inte en falskmyntare.

    Staten, som har monopol på att öka penningmängden, befinner sig i exakt samma situation som falskmyntaren. När staten via Riksbanken och banksystemet skapar mer pengar, stiger alltså inte bara den allmänna prisnivån, det sker också en omfördelande effekt. Här liksom vid andra omfördelningar uppstår vinnare och förlorare på omfördelningen. Vinnarna är i detta fall de som har mest, och förlorarna är de som har minst.

    Den största vinnaren är staten själv som får de nyproducerade pengarna först av alla. Övriga vinnare är välbärgade personer, storföretag. De som har möjlighet att få nya pengar via billiga lån. En möjlighet som de flesta personer i samhället inte har. Finanssektorn som helhet är kanske den största vinnaren av alla. Sektorns läge är till och med bättre än om den bara vore nära penningproduktionen. Finanssektorn är till viss del penningproduktionen.

    Vinnare är också privatpersoner och företag som har tillgångar i form av aktier och/eller fastigheter. Sedan en lång tid tillbaka har nytryckta pengar funnit sin väg in i dessa två tillgångsslag. De som innehar dessa tillgångar ökar sitt välstånd medan de som inte har dem inte har samma fördel. 

    Cantillion effekten, ett praktiskt exempel

    Antag att en person från den priviligierade eliten har tillförts nytryckta pengar. Vi kan ge honom den fingerade yrkestiteln Bonker. Har Bonkern blivit mer förmögen? Tveklöst. Har det skapats mer varor i samhället? Nej. Men vår Bonker har tillförts pengar som andra inte har fått, och därför har han nu möjlighet att köpa varor han annars inte hade kunnat införskaffa. Eftersom det inte har skapats mer varor, måste Bonkerns köp av varor ske till priset av att någon annan inte kan det. Det är ett nollsummespel.

    Antag nu att en person som inte har fått tillgång till nya pengar skall köpa ett hus. Han är förtjust i huset men kan betala högst 1 000 000. Nu dyker Bonkern upp i budgivningen. Han har egentligen inget större behov av ett hus utöver det/de han redan har, men han har nu fått extra pengar att spendera. Han bjuder 2 000 000 och får köpa huset. Det är ett pris han inte hade kunnat betala om han inte, via penningkranen, fått tillskott av pengar.

    Vinnare och förlorare

    Vem är förloraren? Den vanlige medborgaren som inte kunde köpa huset.

    Vinnaren är den köpande Bonkern. Effekten är densamma som om staten avsiktligt hade gripit in och dirigerat om huset från den vanliga medborgaren till den välbärgade Bonkern.

    En annan vinnare är den person som sålde huset. Hon fick bättre betalt än hon skulle ha haft. Hon är en tidig mottagare av de nytryckta pengarna. Hon har nu möjlighet att själv köpa varor innan prisökningarna slår igenom i resten av ekonomin.

    Förlorare är exempelvis även de som får lön (säljer sin arbetskraft). Lönen stiger (i viss mån), men bara efter det att exempelvis matvaror har stigit än mer i pris.
    Sparare tillhör också förlorarna. Den som hade 100 kronor sparat, har fortfarande 100 kronor sparat, men ökningen av penningmängden har gjort att de 100 kronor nu räcker till mindre.

    Eftersom penningmängden de sista 50 åren konstant har ökat, har en överföring av välstånd, kontinuerligt skett från de som har mindre till de som har mer. Denna process i detta djupt orättfärdiga system, pågår oavbrutet. Dygnet runt, året runt.

    Fortsätter i Cantillon-effekten del 2

  • Efterfrågan och Utbud talar för Bitcoin

    Priset för varor som handlas på en fri marknad bestäms genom utbud och efterfrågan. Som vi alla vet fungerar sambandet mellan utbud och efterfrågan så här:

    Efterfrågan Ökar=Priset Stiger
    Efterfrågan Minskar=Priset Sjunker
    Utbudet Ökar=Priset Sjunker
    Utbudet Minskar=Priset Stiger

    För Bitcoins del finns det mycket goda möjligheter att marknaden, sett över tid, kommer att präglas av en ökad efterfrågan och ett minskat utbud. Dvs exakt de två faktorer som får priset att stiga.  

    Utbud av Bitcoin

    1 Nyproduktion av Bitcoin

    Nyproduktionen av Bitcoin sker genom att Miners får ett bestämt antal Bitcoin i belöning för det arbete de utför. Antalet Bitcoin som tillfaller Miners är bestämt, och halveras dessutom vart fjärde år. Detta är Bitcoins så kallade Halving. Eftersom utbudet halveras är detta tveklöst positivt för Bitcoin.

    Läs om Bitcoins nästa Halving här.

    2 Försäljning (Utbud) av befintliga Bitcoin

    Via Miningen tillkommer nya bitcoin. Vilka är då säljarna av bitcoin? De aktörer som har störst motivation för att sälja är Miners, eftersom de måste finansiera den kostnad de har haft för att producera bitcoin. Miners är alltså en stor naturlig säljare av bitcoin. Övriga säljare är vanligen spekulanter med kort tidshorisont.

    Det verkligt intressanta är beteendet från de verkligt stora köparna av bitcoin, dvs småspararna. Dessa har sedan lång tid tillbaka haft en låg benägenhet att sälja de bitcoin de har förvärvat.

    Varje enskild bitcoin har en sorts ID-nummer. Därför går det att, på den helt transparanta blockkedjan, följa rörelsen hos varje enskild bitcoin. Som exempel kan nämnas att ca 70 % av existerande bitcoin inte har flyttats på 1 år, och 83 % har inte flyttats på 3 månader. Det är alltså en mycket stor andel av de existerande bitcoin som inte har sålts. Detta har heller inte ändrats under Bitcoins kraftiga kursfall. Något som är anmärkningsvärt eftersom kursfall brukar utlösa försäljningar. Förenklat uttryckt: Trenden är tydlig – bitcoin blir inköpta och blir därefter till långsiktiga innehav.

    Denna trends förstärks kontinuerligt, det betyder att utbudet begränsas vilket är positivt för Bitcoin

    Läs mer om Miners här.

    Efterfrågan på Bitcoin

    1 Bitcoin ETF i USA

    Under hela Bitcoins existens har efterfrågan främst kommit från mindre aktörer. Större institutioner har haft både praktiska och legala problem med att förvärva Bitcoin. Det finns undantag som Michael Saylors företag Microstrategy, men i övrigt är större aktörer lätt räknade. Detta kan komma att ändras med ett godkännande av en USA-Bitcoin ETF, läs om denna här.

    Tillkomsten av nya större köpare är positivt för efterfrågan på Bitcoin

    2 Bitcoins frikoppling från övriga tillgångsslag fortsätter

    En korrelation mäts i form av ett värde mellan -1 och +1. En korrelation på +1 innebär att den är extremt positiv, dvs att de båda tillgångarna utvecklas exakt likadant. En korrelation på -1 betyder att korrelationen är extremt negativ, dvs priset på de båda tillgångarna rör sig exakt tvärtemot varandra.

    Som anhängare till Bitcoin tycker man att kursen skall röra sig utifrån Bitcoins egna förtjänster. Korrelationen med andra typer av tillgångsslag bör över tiden vara mycket låg. Önskvärt vore att Bitcoin kontinuerligt stiger i värde oavsett hur aktiemarknaden utvecklas. Det skulle betyda en korrelation som har ett värde nära 0. Så har, som bekant, inte alls alltid varit fallet. Exempelvis har kursen periodvis rört sig som en Tech aktie med mycket hög risk.

    Dock, sedan ungefär ett år tillbaka började Bitcoin frigöra sig från andra tillgångsslag. Den trenden har förstärkts under resten av 2023. Under de senaste tre månaderna har Bitcoins kurs stigit, samtidigt som aktiemarknaden har sjunkit.

    Detta visar sig också när man mäter den faktiska korrelationen i siffror.

    2023-02-28 var korrelationen 0,58 (Mätt cirka 250 dagar bakåt)
    2023-11-11 är korrelationen 0,27 (Mätt 90 dagar bakåt)

    Siffran 0,27 visar att korrelationen under den senaste 3-månaders perioden har varit mycket svag.

    Om trenden håller i sig och korrelationen fortsätter att vara låg är detta positivt för Bitcoin. Detta därför att det inflationistiska klimatet lär fortsätta och att investerare då inte längre ser Bitcoin som en högriskplacering, utan snarare en lösning på inflationsproblemet. Detta är tydligt positivt för efterfrågan på Bitcoin.

    Läs tidigare inlägg om frikoppling här och här.

    3 Attityden till Bitcoin har förändrats

    Tongångarna kring Bitcoin är inte lika kritiska längre. Ett exempel är Black Rocks Vd Larry Fink. Hans kommentar till den hastiga kursuppgången från 27 000 – 30 000 USD, var att det var en ”flight to quality”. Dvs han beskriver Bitcoin som en kvalitetstillgång som står emot sämre tider. Det är en viss skillnad jämfört med för några år sedan, då han pratade om Bitcoin som ett ”redskap för global penningtvätt”. Oavsett vad man tycker om Black Rock och Larry Fink, är det ett faktum att han har mycket stor påverkan i finansbranschen.

    Den här typen av attitydförändring är tveklöst positivt för efterfrågan på Bitcoin. 

    4 Sannolikt att makroförutsättningarna förändras

    Under Bitcoins första 11 år, fram till dess att Fed ändrade räntepolitiken i mars 2022, var förutsättningarna positiva för Bitcoin. Räntan var extremt låg och Fed vräkte ut pengar i ekonomin. När Fed i mars 2022 till slut begrep att inflationen inte var temporär lades räntepolitiken om. Räntorna höjdes i en takt som saknar motstycke och penningmängden som konstant hade ökat, började nu i stället att krympa. Detta i kombination med flera skandaler/krascher inom kryptovärlden, gjorde att Bitcoin-kursen föll kraftigt under 2022.

    Trots att det makroekonomiska klimatet under 2023 har varit allt annat än positivt för Bitcoin (höga räntor och krympande penningmängd), så har kursen stigit kraftigt. Dessutom är de flesta bedömare överens om att Fed till slut kommer att nå vägs ände.

    Blir det ekonomiska läget alltför dåligt måste räntorna sänkas. Sänkta räntor innebär ökad penningmängd = inflation. Ett makroekonomiskt skifte till lägre räntor och därigenom ökad penningmängd är med största sannolikhet positivt för efterfrågan på Bitcoin.

    Sammanfattning

    Bitcoins nästa Halving inträffar i april 2024. Bitcoin som redan har ett bestämt begränsat utbud, kommer då garanterat att halvera det begränsade utbudet. Detta hade varit positivt för kursutvecklingen även om efterfrågan hade varit oförändrad, nu är det mycket sannolikt att efterfrågan ökar. Det är extremt sällan så här gynnsamma förutsättningar existerar. Under kortare perioder kan naturligtvis kursen på Bitcoin utvecklas hur som helst, men det är svårt att inte vara mycket positiv till Bitcoins kursutveckling på 6 – 18 månaders sikt.          

  • Kraftigt positivt med Bitcoin ETF i USA

    Varför skulle det göra skillnad med en Bitcoin ETF i USA?

    Den positiva effekten för Bitcoin-kursen kan svårligen överskattas, om/när en Bitcoin ETF skulle godkännas i USA. Under hela Bitcoins existens har institutioner (pensionsfonder, vanliga fonder, stiftelser, företag mm) haft avsevärda praktiska problem med att investera i Bitcoin. Bitcoin handlas via kryptobörser, och är därför inte reglerat av den lagstiftning som måste finnas för att större aktörer skall kunna handla Bitcoin. Enbart de interna juridiska strukturer som krävs, kan ta upp till två år eller mer, innan de är på plats. Dessutom uppstår det även svårigheter med säker förvaring i Cold Storage. Samtliga dessa problem skulle lösas om möjligheten att investera i en ETF fanns.

    Pensionsfonder skulle kunna få exponering mot Bitcoin genom att handla ETF:en. Det skulle ske på exakt samma sätt som de nu handlar en aktie. Det vill säga hos en känd aktör (till exempel Black Rock) där de brukar genomföra sina investeringar. ETF:en skulle vara reglerad av amerikanska finansinspektionen. Placeringen av en ETF blir i en vanlig depå, vilket betyder att även problemet med förvaring skulle lösas. Efterfrågan på Bitcoin har möjligheten att flerdubblas. Detta eftersom den efterfrågan som hittills nästan uteslutande kommit från små aktörer, nu skulle kompletteras med större volymer från stora aktörer.

    Möjligheten till exponering mot Bitcoin skulle, för en institution, helt enkelt öka dramatiskt.  Dessutom skulle Bitcoins likviditet förbättras, vilket i sin tur skulle locka fler investerare.

    Vad är en ETF?   

    En ETF[1] är en produkt som möjliggör för investerare att få exponering mot en tillgång utan att direkt äga själva tillgången. ETF står för Exchange Trade Fund. Skillnaden mot en vanlig fond är att en ETF handlas precis som en aktie, dvs kontinuerligt på börsen, till skillnad från en vanlig fond som enbart handlas en gång per dag. ETF-fonder är ofta passivt förvaltade indexfonder. Det betyder att fonden innehåller exakt de aktier som utgör ett index. De förändringar som sker i fonden baseras enbart på eventuella förändringar i indexet. Dvs byte av aktier sker maskinellt, utan inblandning av aktiv förvaltning.

    Nuvarande status för en Bitcoin ETF

    För närvarande har SEC (Finansinspektionen i USA) inte godkänt någon ETF. Dock har cirka 10 företag ansökt, och det förefaller som om flera har gjort tydliga framsteg i processen att få en ETF godkänd. Den allmänna uppfattningen är, trots den motvind som har rått, att en ETF kommer att bli godkänd. När detta kommer att ske är bedömarna oense om. Det skulle kunna ta upp till 6 månader, men det finns även bedömare som tror på ett godkännande så pass nära i tiden som januari 2024.

    Varför godkänner inte finansinspektionen i USA en Bitcoin ETF?

    Vad som är viktigt att känna till är att det redan finns en amerikansk Bitcoin ETF. Dock är den baserad på futures och inte på Bitcoins spotpris. Skillnaden är att på spotmarknaden sker leverans av exempelvis köpta aktier omgående. En future är ett kontrakt som bestämmer leverans vid ett speciellt datum i framtiden. Skillnaden förefaller kanske inte vara så stor, men i realiteten är den betydande.

    Godkännande av ansökningar för en spot ETF har ständigt skjutits upp av SEC. Anledningen har uppgetts vara risk för marknadsmanipulation, brist på skydd för investerare, och risken för bedrägerier på marknaden för Bitcoin.

    Motargumenten är att Bitcoin har mognat som tillgång, det finns numera reglerade kryptobörser, och att intresset från större aktörer i sig, tyder på ett betydligt stabilare klimat. I Bitcoin-kretsar är uppfattningen att SEC inte vill godkänna en ETF, på grund av en politiskt grundad motvilja mot Bitcoin.

    Taktiken att ständigt skjuta upp ett besked om godkännande har dock efter hand stött på större och större motstånd. Bland annat har en amerikansk domstol uppmanat SEC att godkänna en Bitcoin ETF. Vidare har fyra kongressledamöter (både demokrater och republikaner) i ett öppet brev uppmanat SEC:s ordförande Gary Gensler, att: ”Omedelbart godkänna en Spot Bitcoin ETF”

    Vad talar emot att en ETF blir godkänd?

    Även om det känns som att marknaden kommer allt närmare ett godkännande av en Bitcoin ETF, går det inte att vara säker. Att en ETF aldrig skulle godkännas verkar osannolikt, men beslutet kan komma att fördröjas i omgångar. En första deadline är 10 januari 2024. Då måste SEC komma med ett beslut. Det beslutet kan givetvis vara negativt, men då måste SEC komma med helt nya anledningar till att en ETF inte ska godkännas. Om så sker, så förlängs processen ytterligare.

    Vilken kurspåverkan skulle en Bitcoin ETF kunna få?

    Hur mycket skulle kursen kunna påverkas av en Bitcoin ETF? Bedömningarna skiljer sig åt – Private Wealth-förvaltaren Berstein hävdar att kursen kan nå 150 000 US-dollar i slutet av 2024. Analysfirman Fundstrat tror ända upp till 180 000 US-dollar. 

    Det går naturligtvis inte att exakt förutsäga vilket nytt inflöde en ETF kommer att generera. Det är många faktorer som påverkar Bitcoin-kursen, både positiva och negativa. Men att en ETF har möjligheten att påverka Bitcoinkursen mycket positivt, är det få som förnekar. En spännande tid väntar!

    [1] https://en.wikipedia.org/wiki/Exchange-traded_fund

    ,

Bitcoin är allting människor inte känner till om datorer, kombinerat med allting de inte begriper om pengar
 

FÖLJ THE RED PILL PÅ TWITTER

POPULÄRA INLÄGG:

Trump tillträder. Forza Bitcoin!januari 31, 2025Per Treborg
Bitcoin skiljer sig från alla andra kryptovalutormars 7, 2025Per Treborg
Hemjanuari 30, 2023Per Treborg

Bitcoin korrelation Bitcoin Kursutveckling CBDC Felaktigt om Bitcoin Fiatskador Fractional Reserve Banking Inflation Basic Myter Nyckelbegrepp Pengar Grundläggande Penningmängd Samhällsförstörande